När järnvägen kom till Örnsköldsvik
När industrialismens vindar svepte in över Sverige i mitten av 1800-talet utvecklades landets järnvägsnät eftersom snabbare och enklare transporter var nödvändiga för utvecklingen. Stambanan Stockholm — Göteborg stod klar 1862 och diskussioner fördes om en utbyggnad, men att järnvägsnätet skulle innefatta Norrland var inte alldeles självklart. Så småningom påbörjades bygget av norra stambanan för att bryta Norrlands isolering och "befria dess befolkning från det hotande hungerspöket". Av miltitärstrategiska skäl var det viktigt att järnvägen inte gick längs kusten utan långt in i landet, utom räckhåll för landstigande fiender. Det var negativt för Örnsköldsvik, eftersom den dåvarande köpingen var en typisk handelsort med behov av handelsväger och smidiga transporter. Lösningen blev i stället en bibana. Riksdagen hade beslutat att en järnväg skulle byggas för att förbinda Örnsköldsvik med stambanan genom övre Norrland vid Mellansels station. Den knappt tre mil långa bansträckan öppnades för trafik i november 1892.

Ånglok vid Örnsköldsviks station
Festprytt och fullsatt av passagerare ångade det första tåget ut från Örnsköldsviks station den 31 oktober 1892 kl 10.00 och återkom efter tre timmar från Mellansel, där de resande gratis trakterats med smörgås och dryck. Vid järnvägsstationen bjöds de 400 järnvägsarbetarna på smörgås och öl och ett 70-tal av samhällets fattiga blev inbjudna till bönhuset på kaffe och föredrag.

Biljett till festtåget
Genom bibanan hade Örnsköldsvik "bundits med järnsträngar vid det övriga landet" och det vittnade om förutseende och målmedveten handlingskraft hos de styrande. Det skedde dessutom tidigare än grannstäderna Härnösand och Umeå. Klicka på bilderna för större version